‍Bildredigering: Alexander Agelou

‍

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens egna.

‍‍

Jag heter Gunnar Benediktsson och är född och uppvuxen på Island. Vid midsommar 1947 var jag med om den första flygningen som ägde rum mellan Reykjavik och Stockholm. Det var en Skymaster DC-4 med namnet Hekla som landade på Bromma i stekhetta, men det var tydligen en överraskning för tullen för de fanns inte på plats. Man väntade sig nämligen inte att det skulle komma ett plan från utlandet på själva midsommardagen!

Jag hade en härlig sommarvistelse som blev oförglömlig. Det dröjde många år till nästa besök ägde rum, men det var hösten 1962 då jag skulle inleda mina studier i teknisk fysik på KTH. Då var det inte lika lätt som idag att få nyheter från hemlandet, så jag brukade gå till Islands ambassad för att läsa tidningar. En dag frågade en ambassadsekreterare om jag inte kunde översätta en handling som det brådskade med, och övermodig som jag var, svarade jag "självklart!". På den vägen började min översättarkarriär, och den har ibland varit intensiv – inte minst eftersom många uppdrag kanaliserades via ambassaden.

Under utbrottet på Västmannaöarna blev jag nästan daglig gäst på TV-redaktionerna och kom även att medverka i barnprogram tillsammans med Anita och Grodan Boll! Snart blev det också tolkningsuppdrag – främst på sjukhus och i tingsrätter. Jag minns särskilt min första rättegång där det var makar som bråkade och anklagade varandra för att ha tilldelat motparten ett antal slag. Jag sa "jag slog henne inte" respektive "jag slog honom inte," men jag kände mig kluven – jag hade ju inte slagit någon! Det blev många uppdrag inom sjukvården, och ibland blev de långvariga, det vill säga upprepade gånger för samma patient – främst vid märgbyten. De flesta blev lyckade, men det kändes ibland mycket tungt när man trodde att allt var på god väg att lyckas – men en enkel infektion satte stopp för det hela.

Jag minns särskilt min första rättegång där det var makar som bråkade och anklagade varandra för att ha tilldelat motparten ett antal slag. Jag sa "jag slog henne inte" respektive "jag slog honom inte," men jag kände mig kluven – jag hade ju inte slagit någon!

Nu för tiden rör de flesta av mina uppdrag BUP-patienter eller kontroll av elevkunskaper för isländska barn som ska börja i svensk skola. Även antalet transplantationspatienter har ökat på sistone. Fall för polisen är inte alltför många, tack och lov – då de oftast inträffar nattetid när någon har hamnat i bråk på restaurang. Rättegångsfall blir det ett antal om året, och då handlar det oftast om vårdnadstvister. I det sammanhanget har jag ofta även översatt handlingar i målet.

Jag är, som man kanske kan förstå av ovanstående, road av att lösa problem – såväl inom fysiken som språkliga i vardagen, och därför trivs jag bra med att tolka. Det är någonting som jag har gjort genom tiderna för flera byråer och tolkförmedlare. På DigitalTolk har jag varit sedan 2020, enligt mina deklarationer.

Jag är, som man kanske kan förstå av ovanstående, road av att lösa problem – såväl inom fysiken som språkliga i vardagen, och därför trivs jag bra med att tolka.

Parallellt med allt detta har jag arbetat heltid med forskning och undervisning på KTH, där jag har disputerat i fasta tillståndets fysik, varit universitetslektor och även studierektor för programmet för teknisk fysik. Allt sedan hösten 1962 har jag även dansat folkdans i SFV (Svenska Folkdansens Vänner). Det har gett upphov till många olika sociala kontakter – inte minst mitt livs stora kärlek. Vi fick femtio år tillsammans, två barn och två barnbarn. Livets stora lycka!