‍

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens egna.

‍

När jag presenterade mitt första utkast till denna krönika sa min kollega ”den är bra, men lite smal, kan du inte skriva något om det som fångade mig?”

Here goes…

En vårdcentral i en mindre ort i Sverige hade en patient som låg i riskzonen för diabetes. Patienten, som inte pratade svenska, hade därför med sig en tolk vid läkarundersökningarna. Trots att patienten fick information om riskerna vid diabetes och instruktioner för vad den behövde ändra på, för att inte riskera att få en av Sveriges största folksjukdomar, så visade varken provresultaten eller patientens vilja på någon förändring.

Läkaren, som lärt känna patienten, googlade på patientens hemland. Där framgick det att det största språket i hemlandet inte var franska, som var språket som hade tolkats, utan ett mindre vanligt språk som läkaren aldrig hade hört talas om. Efter samtal med regionens upphandlade tolkförmedling så fick de beskedet ”det språket har vi inte, därför bokade vi in på franska”. Läkaren frågade om det inte gick att hitta en tolk på det mindre vanliga språket, men förmedlingen svarade ”det blir för dyrt, behovet är för litet”.

Ovan situation är alltför vanlig när myndigheter väljer att lägga för stor vikt på pris i sin upphandling. Vinnaren i en utvärdering på lägst pris är bara själva leverantören. Förlorarna blir många; patienten, vårdpersonalen, sjukvården, samhället och skattebetalarna. Genom att redan i upphandlingsfasen sätta ett fast skäligt pris och utvärdera på kvalitet, kan man säkerställa att man får den bästa möjliga samarbetspartnern. Något som är extra viktigt när det gäller områden som kan omfatta människors liv som inom vården, socialtjänsten eller domstolen.

Genom att redan i upphandlingsfasen sätta ett fast skäligt pris och utvärdera på kvalitet, kan man säkerställa att man får den bästa möjliga samarbetspartnern.

Det får inte bli fel, och den offentliga sektorn behöver ta sitt ansvar genom att säkerställa detta genom upphandlingar som garanterar kvaliteten på det som upphandlas.

Hur gick det då för patienten?

Vårdcentralen valde att höra av sig till en annan tolkförmedling – en tolkförmedling som erbjöd det efterfrågade språket. Patienten förstod vårdpersonalens instruktioner och uppmaningar eftersom hen fick informationen på sitt modersmål. Tre veckor senare ringde läkaren och berättade att samtliga av patientens värden pekade nedåt och att om hen fortsatte på inslagen bana så skulle patienten komma ur riskzonen.

Tänk vad mycket pengar och lidande som hade kunnat sparas om den andra tolkförmedlingen varit upphandlad leverantör från start.