‍

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens egna.

‍

Vad är ett barns liv värt? Den och många andra barnrättsfrågor har ställts under Almedalsveckan. Idag är det nämligen snarare en regel än undantag att ett barn, mot sin vilja, tvingas till umgänge med högst olämpliga föräldrar. Barnrättsfrågorna berör mig djupt och vid sidan av mitt arbete är jag engagerad i Brinn för Barnen. En ideell förening som består av så många kunniga eldsjälar som dagligdags strider för de barn som är helt utan skydd. De bistår socialtjänsten, driver påverkansarbete och samverkar med barnrättsadvokater, för att varje barn, ska bli sin egen rättsbärare och att Sveriges domstolar ska vara rätt utrustade för att döma ur ett barnrättsperspektiv snarare än utifrån föräldrarätten.

Mitt eget engagemang i barnrättsfrågor har alltid funnits där, men intensifierades när en vän berättade om två flickor som skulle utvisas, 12 och 15 år gamla. Det var så klart helt bedrövligt för två barn som bott i Sverige i över 10 år. Än mer anmärkningsvärt var att de dessutom var familjehemsplacerade sedan 5 år tillbaka.

Jag ställde mig frågan hur det ens är möjligt att en svensk myndighet bedömer att barnen behöver skydd, medan en annan myndighet bedömer att de ska utvisas, tillsammans med den person de skyddas ifrån. I samtal med tjejerna, socialtjänsten, mamman och övrig omgivning framkom ganska många meningsskiljaktigheter.

Bland annat var det motstridiga svar rörande en man i hemlandet. Enligt myndigheterna var uppgifterna baserade på samtal med mamman. Den ena myndigheten dokumenterade att mannen var barnens pappa och den andra att han endast var den ena flickans pappa. De skulle alltså utvisas med en mamma de ej bott med på över 5 år, till ett av världens fattigaste länder, där de skulle tas emot av en man där ett endaste ord var avgörande. Pappa eller inte pappa. Ett enda ord.

Hur påverkar språkförbristningar besluten? Vad innebär det för de enskilda personerna som får rätt tolk jämfört med dem som ej får? I alla beslut som rör barn borde det vara en självklarhet att säkerställa att det underlag som ligger till grund för besluten är korrekta. Hur många barn bedöms felaktigt? Vad händer med de barn som omhändertas eller inte omhändertas på grund av språkförbristningar?

Hur många barn bedöms felaktigt? Vad händer med de barn som omhändertas eller inte omhändertas på grund av språkförbristningar?

Jag får ont i magen när jag läser den forskningsrapport som släpptes i december 2021 och som tagits fram på uppdrag av Diskrimineringsombudsmannen. Där belyser forskarna brister som utgör skillnad vid bedömningen av insatser för barn. I rapporten beskriver intervjupersonerna, språkförbistringen som en avgörande barriär i alla aspekter av utredningsarbetet och att det i stor utsträckning saknas tillgång till bra tolkar. Att inte ha resurser i form av tid, pengar och bra tolkar har stora konsekvenser för familjernas delaktighet och för rättssäkerheten i handläggningsprocessen.

Som medgrundare till DigitalTolk blir jag både förbannad och upprörd. Det finns ingen som helst anledning att varken vara utan tolk eller inte få tillgång till en tolk med rätt kompetens. Den främsta anledningen till att vi grundade DigitalTolk och utvecklade vårt system var bland annat att auktoriserade tolkar vittnade om att de satt med tomma kalendrar samtidigt som beställarna beskrev en situation, likt den i rapporten, med dålig tillgång och bristande kvalitet.

Det finns ingen som helst anledning till detta. Det förutsätter att kommunen upphandlar tolktjänster på ett sätt som gör att auktoriserade tolkar prioriteras i alla ärenden, där utredningar görs. Minst lika viktigt är att kommuner följer upp förmedlingarna och säkerställer att de krav som ställs också efterlevs. Att leverera tjänster till offentlig sektor kommer med ett ansvar men också med ett ansvar för de som upphandlar. Det behöver bli ett stopp på upphandlingar där priser dumpas, där avtalen tillåter kryphål och där det inte är tydligt vilka åtgärder som tas om en leverantör systematiskt bryter mot avtalet. Tjänsterna behöver göras mer tillgängliga och kraven betydligt hårdare.

Det bara måste bli rätt.